Archive for juni, 2011
Huddinge sjukhus
Just nu sitter jag på Huddinge sjukhus igen. Under ett års tid har jag haft problem med rygg/mage. Jag varit på akuten 3 gånger och sista gången la dom in mig. Men man hittar ingen ting. Dom har tittat i urin blåsan och röntgat njurarna och gjort en magnet kamera på hela ryggen. Så vi får väl se om det är magen. Så nu sitter jag här igen med en värk i vänster sida som vägrar ge sig
Bocken har kommit.
Den här geten dök upp i busken.
Bra boken
Bra
Att jag sa i från idag.
Att jag vet mitt eget värde.
Att jag kan se vad människor går för.
Tack
Till livet
Till min under bara man.
Till mina fantastiska barn.
Hjälp
Mig att få slut på värken.
Mig att få leva ett långt liv frisk.
Mig få en underbar sommar.
Bra Boken
Bra
- Att jag sa att jag var osäker.
- Att jag vill försöka.
- Att jag behöll mitt lungt i stället för att bli arg.
Tack
- För att värken ger med sig.
- För att jag fick egen tid idag.
- För en underbar dag.
Hjälp
- Mig att klara av att sitta i styrelsen.
- Mig att inte bygga murar.
- Mig att sova gott i natt.
Osäker på mig själv

För en stund sedan kom jag från vårt styrlsemöte och den är precis nybildad. Jag försöker att lära mig hur en bostadsrättsförening fungerar.Jag vill verkligen lära mig det här.Jag lyssnar och försöker koncentrera mig men det går inte.Jag kommer på mig flera gånger att jag sitter och tänker på andra saker. Varför är det så? Jag har sagt ja till att sitta med i styrelsen men blir nu rädd att jag tagit mig vatten över huvudet. Känner en lätt panik längs ryggraden men tvingar snabbt tillbaka den. Jag säger till mig själv jag får prata med ordförande när vi är klara med mötet .Jag är rädd att jag ska få någon uppgift jag inte klarar av.Så jag sitter snällt kvar och nickar med huvudet fast jag inte fatta någonting. Jag vet att jag inte behöver förstå eftersom vi behöver få allt förklarat för oss. Men jag fattar inte ens om man förklarar för mig .Men om jag skulle förstå just då så skulle det efter några dagar vara som bortblåst i alla fall. När vi är klara så ber jag att få prata med Carina vår ordförande. Jag berättar att jag inte vet om jag kan tillföra något till föreningen och att någon annan borde ta min plats eftersom jag har mitt handikapp. Då tittar hon på mig och säger du har väl en åsikt? Ja svarar jag. Då så det räcker i den här lilla föreningen så hjälps vi åt.Du kommer att kunna tillföra massor det vet jag. Det du inte förstår förstår andra. Så det finns en massa saker du kan tillföra eller hur? Självklart svarar jag. Det kändes skönt när den där välbekanta muren som jag alltid bygger om kring mig när jag blir osäker föll lika snabbt som den kom upp. JAG KAN OCH JAG VILL OCH JAG SKA LÄRA MIG. I alla fall försöka

















