Jag är bara ambassadör för mig själv och ingen annan!
Tack till allt beröm jag fått både här och på Face Book samt tack till er som och så säger vad ni tycker jag lär mig av allt Jag ber så mycket om ursäkt om jag trampat någon på tårna. Min avsikt med att blogga och att gå ut offentligt är att få människor, som har eller sitter i samma situation som jag, att inte känna sig ensamma.Det finns så många barn och tonåringar med eller utan diagnos som mår så dåligt. Där vill jag är finnas som ett stöd. Jag berättar min livshistoria som kanske berör för att det är min sanning och ingen annans! När man frågar mig om råd så svara jag bara ut ifrån mina egna upplevelser! Jag har inte för avsikt att skada eller kritisera någon. Min önskan är att fortsättningsvis få människor med ADHD att känna sig unika! För det är vi.
Mvh
Pia
Leave a comment
Problmet för mig och många med mig är att du inte har diagnos formellt, du har inte gjort någon utredning
Det är mycket möjligt att du har ADHD men ett kriterium för att få en diagnos som vuxen är att man ska uppleva sig ha ett funktionshinder ivardagen.
Du har flera gånger sagt att anledningen att ni inte utrett er är att ni klarar det så pass bra att det inte behövs
Att då självdiagnostiera sig och sen göra sig till talesperson för en grupp ( vi med adhd) fungerar inte för mig
Det spär på fördomarna att det är en diangos kan man själv kommer fram till eller att man klarar sig utan utredning
vilket inte är fallet och känner man att man gör det, ja då kanske man inte har ahdh längre?
Man kan uppfylla kriterier som barn för att sen inte göra det som vuxen
Kanske borde du vara tydligare med att du inte gjort någon utredning( om det inte ändrats sen jan i år?) och prata om dina erfarenheter utifrån det istället
Sara
8 maj, 2012
I hela mitt liv har jag undrat vad det varit för fel på mig. Räddning var att jag fick min dotter vid 18 ålder där av alla rutiner. Förståelsen att jag själv har ADHD var när min son utreddes på BUP för ca tre år sedan och i dag medicineras med Conserta och har fått ordning på sin skolgång med att kunna läsa skriva och räkna. Via vårdcentralen gör man en för undersökning för utredning i mitt fall. Dom kriterier uppfyller jag för att fortsätta utredningen. På Huddinge sjukhus tillsammans med Psykiatriker bestämmer vi tillsamman om ska fortsätta utredningen. Läkaren anser om man har ett fungerande liv så kan man av vakta. Jag kände då att det fins nog någon som behöver platsen för utredning bättre en mig. Jag behöver inget papper på att jag har diagnosen det vet jag ändå. Mycket har nu hänt sedan dess. I skrivandets stund så kommer utredningen att göras. Det som gör mig ledsen i det här är oavsett diagnos eller inte är mitt syfte är att hjälpa och stötta människor med eller utan funktions hinder. Jag pratar om det här för min son skull och för alla andra som fått lida för att vi har för lite kunskap om ämnet och om själv känsla och självförtroende som vi vuxna ska ge våra barn. Och om hur ett utanförskap kan vara förödande.
Med vänlig hälsning
Pia.
piajohansen
8 maj, 2012