Så bra att du vill ut och berätta om dina upplevelser! Min son fick sin diagnos när han var 7 år (han fyller snart 18) och jag har kämpat hela hans liv för att få förståelse både för honom och hela vår familj. Jag har vart ute några gånger och berättat om hur det är att ha ett barn (och ett ex) med de här svårigeheterna, men uplever att det är svårt att komma ut med vårt budskap. Hoppas du lyckas bättre. Hör gärna av dej om du vill testa idéer på någon
Lycka till!
/Marlene

Hej Pia Kanon att du skriver om detta så här det behövs mycket mer om detta . Jag själv har nyss genomgått en utredning och det e nog det bästa jag gjort får resultat svaret om ett par veckor. Och jag har även barn som har det så jag vet lite om det men ändå försatt mig i olika situationer som ställt till det för mig kraftigt .

Men nu då jag gjort denna utredning har jag sett vad jag jag gjort för fel och ska nu försöka lära mig hur jag kan göra saker på annorlunda sätt Utan tabletter av något slag först funkar inte det så ska jga pröva med. Jätte bra att du finns kram yvonne

Min son som är 14 år, har förmodligen ADHD. Tyvärr har han nyligen fått epilepsi, som tydligen gör att utredningen blir mycket svårare då. Vi har haft en soppa av läkare, skolpersonal, och en fullkomligt idiotisk studierektor, som inte tålde min son, (hon har slutat nu), som satt hur många käppar i hjulet som helst. Hon bestämde att han skulle sluta sin dåvarande skola för att börja i en resursskola. Där har det inte alls fungerat, utan min son har istället blivit allt värre…Jag har i nuläget inte en aning vad detta kommer att sluta, och jag är såå less på oförstående människor runt omkring oss. Och jag ser min son försöka kämpa på, men han är så okoncentrerad och är så sen i vissa avseenden, så att det skär i mitt hjärta. En väninna sa att det kanske är ADD han lider av. Den som lever får se… :-/
Hälsningar Mia

Hej vännen. Jag för står att det är jobbigt för er. 14 år är en känslig ålder att vara i. Det händer så mycket rent hormonellt. Vi gick Komet-programmet! Den finns i vissa kommuner. Gå in på deras hemsida och läs. Den hjälpte oss i hur vi ska hantera vissa situationer. Du gör allt för din son som du bara kan. Tänk om alla kunde göra det. Men så är det inte. En klapp på din axel från mig. Kämpa på och fortsätt tjata tjata tjata. Det är mitt råd. Tjatiga föräldrar får oftast som dom till slut.

Jag önskar dig en trevlig.
Midsommar

Tack Pia för ditt svar och dina råd!
Jag ska kämpa, det lovar jag!!

Glad Midsommar!!

hej Pia, jag är en tjej på 17 år och har ADHD. men vet inte riktigt hur jag ska beskriva det för folk och hur jag ska handskas med det! så tänkte fråga om du har några bra råd, jag skäms väldigt mycket för att jag har det och känner mig som en annan person! men måste ju liksom fatta det med tiden, men det är så svårt..

hör gärna av dig om du har några bra råd, kram !

Hej vad kul att du hitta hit. Jag kan förstå att du har svårt att acceptera det. Men du ska veta att vi är så många som har det och tillsammans är vi starka. Du är speciell precis som mig. Och du kan gå hur långt som helst. Se till bara att du får rätt hjälp på vägen. Äter du medicin? Mitt tips till dig är att vara stolt över dig själv. Vi som har ADHD är unika och det kommer bli något stort av dig det lovar jag. Och jag säger till dig som min farmor sa till mig. Det kommer att ta lite tid men under tiden så gör du ditt bästa. Kram häng här hos mig så ska jag stötta dig på vägen. Stor kram Pia

Ju mer jag läser ju mer blir jag glad.Att äntligen någon kunnat sätta ord på adhd som gör att man lyfter upp det som är bra ock att man med rätt verktyg kan göra det till något som man kan utnytja .Dom egenskaper man har som barn tror jag blir lite förstörda i skolvärden man ses som ett störande moment.Jag har slagits ock kämmpat mot skolvärden för båda mina barn.Jag bode väll i skolan ett par år .Har hittat lösningar för mina barn kämmpat flyttat dom till andra skolformer som togtillvara det som dom var bra på. i bland tvingas man som förälder att göra saker för att rädda barnen När jag nu ser tillbaka på den tiden som var fylld av sorg maktlöshet ock en väldig massa stök med allt från rättegångar till böter .Om jag inte själv hade adhd skulle jag inte kunnat lösa det för mina barn jag hittade vägar ock om dom inte lyssnade i skolvärden på mig så såg jag till att prata med huvudet ock inte svansen .vilket brukar ge resultat,I dag är mina barn vuxna ock har egna liv dom klarade sig igenom gymnasiet godkända den ena otroligt duktig snickare den andra undersköterska som älskar dom gammla ock försvarar dom i alla lägen. Jag hoppas att alla dom föräldra som kämmpar med sina barn i skolan ock än vad det kan vara kommer än dag att få kunna se tillbaka att slitet ,kampen ock tårarna, var värda mvh lasse snart morfar

Äkta och utan omväg. Tack.

Fick en tidning om din kommande föreläsning i Tyresö församling av min svärmor! Min som fick sin diagnos för drygt 1 år sedan han ska iår fylla 17. När vi var på det sista samtalet där han fick sin utredning gjord så frågade hon hur han kände inför detta att få diagnosen och min son svarade: ja, jag är inte värre än morsan iallafall. Jag har ingen diagnos men kände sååå väl igen mig i det feta frågeformuläret jag fick fylla i, jag såg skillnaden på frågorna som föll inom autismspektrat & adhdspektrat…. Gränsen kändes ibland hårfin och det är där det handlar om struktur… Jag personligen är ostrukturerad privat, strukturerad på arbetet vilket gör att jag tycker det blir svårt hemma då jag är ”ledig” att strukturera… Har precis kommit hem från en veckas resa utan conserta för min son & det var ju ingen semester direkt kan jag säga… Min son har gjort som adhd-doktorn sagt att han ska ta medicin för skolan, helger är inte lika viktigt… Han har dessutom diabetes där den doktorn säger att han bör ta conserta för diabetesens skull men han skiljer på de båda och diabetesen är ett helvete då han inte kommer ihåg sina sprutor för att det ibland dyker upp något annat på vägen som gör att just insulindetaljen glöms bort. Jag blir förbannad & tycker ” hur svårt kan det va” & min son blir arg för att jag tjatar samtidigt som han faktiskt försöker så gott han kan…
Sökt resurs i skolan utan resultat från komunen då hans ”enda problem” är att sitta still. Ett annat fint uttryck är ””om han bara skärper till sig så fixar han ju skolan”
Han KAN inte skärpa till sig DET är hans ”problem”…
Jag personligen skulle aldrig orkat med om det inte vore för min ”extraenergi” dvs sova minimalt & alltid vara på språng.
Jag kommer till tyresö på din föreläsning!

Anbefaler både deg Pia og alle lesere av din blogg å lese http://www.adhd-alternativ.no sin side og http://www.mi-skolen.no

Pia oj du fick mig att förstå ett och annat på dem sena timmarna jag nu ligger och grubblar på. Jag har adhd det är jag helt övertygad om. mitt liv har varit och är så obalanserat det bara kan bli. jag har alltid försökt hitta en förklaring, jag har det senaste halvåret trott att jag har adhd, då jag fick god kontakt med en tjej som lidit av sin adhd helöa sitt liv och såg på mig att jag var så lik henne. Då när hon berätta vart det så självklart för mig, och att ingen har sett det i hela mitt liv???men i och med min blyghet under min uppväxt har ingen riktigt sett det på de sättet. och i och med allas okunskap om adhd i skolvärlden så har ingen riktigt sätt det, fast jag nu sitter vid snart 20 år fyllda och ser det som det var rätt självklart. är lätt irrriterad ledsen för att jag inte kommit på detta tidigare, det känns som jag hittat miog själv. och att jag faktiiskt inte är rent av dum i huvudet och en idiot som varit missnöjd över mig själv för jag inte kunnat leva upp till allas krav och förväntningar, och sen dessutom min depression som gått upp och ned i alla år sen jag var 5 år. Jag ser det tydligare nu då jag blivit ”gammal” och fått mer skinn på näsan, jag vågar vara mig själv, min blyghet har tinat bort, vilket bara det varit en befrielse, men också hemskt, jag har tappat så mycket på vägen att jag mist mina vänner av mitt agressiva sätt att uttrycka mig och skrika på som ingen riktigt lagt märke till förut, jag var inte lika tydlig i att vara mig själv. koncentrations svårigheterna, och att inte klara av vissa självklara saker i vardagen lika bra som alla andra, jag har ”döljt” det väldigt bra för alla andra och mig själv utanm att jag ens visste om det, men i och med att jag förstår nu har sanningen kommit fram mer, jag accepterar det . men det gör ingen annan… ingen förstår.. nu vet jag vad jag behöver för att kunna börja leva igen efter några hårda månader. jag behöver en diagnos som jag kan ”försvara mig med” till alla andra så dom förstår varför jag handlar så i olika situationer. och så behöver jag medicinen så det här blir enklare för mig. Jag har kämpat så extremt i alla år om nästan ingen har förstått min adhd. jag har kämpat så jag känner mig helt slut, jag orkar inte hålla mig uppe en gång till, jag vill och måste få hjälp. så min fråga till dig är nu, hur och vart får jag den hjälpen jag behöver, att få en rätt diagnos för mig. och får jag några konsekvenser av att jkag får en diagnos på det? och medicineringen, hur hjälper den? läst attt den bara hjälper vissa. Tack på förhand.