I går när jag la mig tittade jag in på min fina vän Lotta Grays blogg Vimmelmamman. Lotta som även är en fantastisk journalist bloggar om sin tid då hon hade tjocktarms cancer som även  spred sig till levern, och om nu när hon är frisk. Det vill säga att hon är frisk per 6 månader i taget och så ska det vara i 4 år innan man får säga att man är frisk. Var 6e månad får hon gå och ta prover som visar om monstret (som hon kallar cancern) är borta eller om det vaknat igen. Igår kväll tänkte jag mycket på vad Lotta skrev. Den ständiga oron som bor i en kropp man inte vet ett skit om egentligen. Jag kan titta mig själv i spegeln och se hur jag ser ut på utsidan. Men för insidan finns ingen spegel. Jag kan bara hoppas att allt är bra där inne. När man får veta att någon man känner har fått ett cancerbesked, så tror jag många blir så rädda att de försvinner för att de inte vet hur de ska bete sig. Jag minns ett tillfälle då Lotta sa: jag är så trött på alla människor som ger det goda rådet: Försök att leva i nuet eller fånga dagen. Fy fan vad det måste vara jobbigt att höra. Ingen människa kan förstå den ångesten som flyttar in i ens kropp och vägrar sen att flytta ut. Den stannar för evigt och gör sig påmind med jämna mellanrum. Bara tanken att kanske inte få se sitt barn växa upp eller att få sova bredvid sin älskade man igen måste vara en fruktansvärd tanke. Vi som är lyckligt friska borde jobba mer med att vara tacksamma för att vi får vara friska och inte ta livet så för givet. Det kan lika gärna drabba mig eller dig som det drabbade Lotta. Tacksamhet tror jag har en stor betydelse i våra liv. Det är lika viktigt att öva upp och känna tacksamhet över det vi har i livet, som det är att känna att vi är bra. Att välja tacksamhet handlar om att välja inställning och förhållningssätt till det vi har och är i livet. Och tacksamhet är också det absolut bästa botemedlet mot ”offerkoftan”. Lotta är tacksam för allt livet har att erbjuda oavsett om det regnar eller snöar. Jag vill kunna känna alla dom här små sakerna som Lotta gör utan att behöva bli sjuk. Jag är tacksam för att jag fått chansen till att lära känna Lotta. För dom erfarenheter hon har och delar med sig, grävs ner någon stans i mig och växer till en erfarenhet jag kan ha mycket glädje av i mitt sökande och i min personliga utveckling. Att lära mig att känna glädje i allt och tacksam för att jag blev född. Oavsett hur länge jag får leva!